v A R N i n g

I går kväll (tisdag kväll) på väg hem från mataffären funderade jag på till vilka jag ska skicka julkort. Precis när jag tänkte på Niklas och Hanna ringde Niklas och undrade om jag ville hänga med på förhandsvisning av ”Arn tempelriddaren”. Han hade fått biljetter genom jobbet. Naturligtvis hängde jag på och det var kul att träffa Niklas som jag inte träffat sedan i höstas.

Innan vi gick till biografen Park visade Niklas stolt upp en videoproduktion han varit med och gjort som rullar Espresso House vid Stureplan. Tre stora skärmar bredvid varandra med snygga filmbilder från nämnd kedjas butiker och sortiment. Snyggt!

Men nu till filmen. Själva visningen var arrangerad av Avid som levererade klipputrustning och Ip-Only som levererade det bredband som sammankopplade klipprummen i Stockholm och i Köpenhamn. Företagets VD höll det mest osexiga välkomsttal jag hört. Både jag och Niklas hade stundtals svårt att hålla oss för skratt.

- ”När ni ser denna historiska film, tänk då på hur mycket data som transporterats fram och tillbaka”.

Det konstiga var att nästa alla skrattade. Varför går alltid sådana skämt hem?
Det mest intressanta men tyvärr också det kortaste ”talet” var när efterarbetes producenten Peter Bengtsson berättade lite nördfakta om filmprojektet som tillexempel att det exponerats 200 000 meter råfilm och att materialet låg på 140 timmar.

Men hur var filmen då? Nja, det var ingen höjdare. En film av detta slag förlorar trovärdighet på att ha för etablerade skådespelare i rollistan. Att se Stellan Skarsgård i lösskägg blir bara komiskt. Filmen upplevdes som väldigt lång och tråkig. Största delen utspelade sig i Västergötland bland kloster och lustfyllda svenska sommarängar. På många sätt är filmen dåligt berättad. Var tog tillexempel den torftiga berättarrösten vägen?

Tillhör ni dom som förväntar sig en film fylld av stora medeltida slag i cinemascope kommer ni bli besvikna. I slutet av filmen sker ett alldeles för kort slag i det heliga landet. Kanske blir det mer i andra filmen? Eftersom Arn är påhittad och inte innehåller några större mängder fakta kanske filmskaparna skulle våga ta i lite mer. Nu är filmen bara seg och tråkig för att förhoppningsvis upplevas som trovärdig!

Von-Wanheden ger Arn Tempelriddaren W W av W W W W W.

Kvällens stora behållning förutom att träffa Niklas var den goda varmkorv som bjöds efter visningen i Stockholms bistra vinternatt!

Ps. Rent hantverksmässigt klarar sig filmen mycket bättre och några bilder får tummen upp!