Julhälsning från Motala/Vadstena

I mitt inlägg om Arn filmen nämnde jag att jag funderade på vilka som skulle få julkort. Nu blev det tyvärr så att tiden sprang iväg med jobb ända fram till att jag for hem i går kväll. Ingen fick alltså något julkort från mig i år. Önska er alla därför en riktigt God jul genom detta inlägg!

Bilden ovan är tagen för någon timme sedan på stora torget i Motala där den lokala köpmannaföreningen hade jul aktiviteter. Undra hur många torg runt om i landet som det inte ser ut så på i dessa jultider!

Snöänglar är uttagen till Göreborg Filmfestival 2008!
Därmed får filmen den världspremiär i GBG vi hoppats på.
Mer info i början av nästa år.

Stillbild: Martin Rinman

v A R N i n g

I går kväll (tisdag kväll) på väg hem från mataffären funderade jag på till vilka jag ska skicka julkort. Precis när jag tänkte på Niklas och Hanna ringde Niklas och undrade om jag ville hänga med på förhandsvisning av ”Arn tempelriddaren”. Han hade fått biljetter genom jobbet. Naturligtvis hängde jag på och det var kul att träffa Niklas som jag inte träffat sedan i höstas.

Innan vi gick till biografen Park visade Niklas stolt upp en videoproduktion han varit med och gjort som rullar Espresso House vid Stureplan. Tre stora skärmar bredvid varandra med snygga filmbilder från nämnd kedjas butiker och sortiment. Snyggt!

Men nu till filmen. Själva visningen var arrangerad av Avid som levererade klipputrustning och Ip-Only som levererade det bredband som sammankopplade klipprummen i Stockholm och i Köpenhamn. Företagets VD höll det mest osexiga välkomsttal jag hört. Både jag och Niklas hade stundtals svårt att hålla oss för skratt.

- ”När ni ser denna historiska film, tänk då på hur mycket data som transporterats fram och tillbaka”.

Det konstiga var att nästa alla skrattade. Varför går alltid sådana skämt hem?
Det mest intressanta men tyvärr också det kortaste ”talet” var när efterarbetes producenten Peter Bengtsson berättade lite nördfakta om filmprojektet som tillexempel att det exponerats 200 000 meter råfilm och att materialet låg på 140 timmar.

Men hur var filmen då? Nja, det var ingen höjdare. En film av detta slag förlorar trovärdighet på att ha för etablerade skådespelare i rollistan. Att se Stellan Skarsgård i lösskägg blir bara komiskt. Filmen upplevdes som väldigt lång och tråkig. Största delen utspelade sig i Västergötland bland kloster och lustfyllda svenska sommarängar. På många sätt är filmen dåligt berättad. Var tog tillexempel den torftiga berättarrösten vägen?

Tillhör ni dom som förväntar sig en film fylld av stora medeltida slag i cinemascope kommer ni bli besvikna. I slutet av filmen sker ett alldeles för kort slag i det heliga landet. Kanske blir det mer i andra filmen? Eftersom Arn är påhittad och inte innehåller några större mängder fakta kanske filmskaparna skulle våga ta i lite mer. Nu är filmen bara seg och tråkig för att förhoppningsvis upplevas som trovärdig!

Von-Wanheden ger Arn Tempelriddaren W W av W W W W W.

Kvällens stora behållning förutom att träffa Niklas var den goda varmkorv som bjöds efter visningen i Stockholms bistra vinternatt!

Ps. Rent hantverksmässigt klarar sig filmen mycket bättre och några bilder får tummen upp!

EXT - INSPELNING - KVÄLL

Bjuder på en bild från gårdagskvällens inspelning som började klockan ett i ett garage vid IKEA i kungens kurva för att sedan förflytta os till en mack i Älta. Det var minusgrader ute men vi hade tur att det inte blåste. Jag var dessutom rejält påpälsade med långkalsonger, jeans täckbyxa, tre par strumpor, dubbla lager tröjor och två par mössor. Jag var varm hela kvällen igenom. Eftersom det var lucia fick vi dessutom glögg, lussekatter och skumtomtar. Bra jobbat Per!

Inspelning

När jag kom hem i går kväll runt elva tiden efter en intensiv inspelningsdag var jag trött och hade huvudverk. Inte så konstigt efter att spelat in film en hel dag. Eftersom filmen sköts på 35 mm gick det åt mängder av ljus. Av den anledningen var studion varm som en bastu så när chansen fanns gällde det att fylla på med vätska.

Under själva in spelningen var det lugnare för min del efter att ha hjälpt till med att lasta in och rigga upp allt ljus. Jag fick sköta video playback och vid några tillfällen spela upp tagningen på begäran av regissören. En helt okej uppgift. Per fick äran att sköta klappan och stå på setet där det var som varmast. Phuu!

I studion intill spelade Elgiganten in sju filmer med Dogge inför de kommande helgernas stora konsumtion. De var igång långt innan oss och stackarna åkte på lång övertid. Tydligen var det tvungna att leverera första filmen redan samma dag. Snacka om tajt planering!

I morgon är det dags igen men nu ska jag ta en promenad!

Uppe med tuppen!

Klockan är tjugo i sju på morgonen. Jag äter en tallrik filmjölk och har precis klätt på mig. Om en liten stund kommer Per och plockar upp mig. Vi ska jobba tillsammans i dag på en reklamfilm för Svenska Spel. Tillsammans ska vi fördas genom staden ut till inspelningsplatsen på Independent studios i Orminge utanför Stockholm. Mer om detta i kommande inlägg.

I går kväll var jag på Filmhuset och tittade på Stockholms Filmskolas filmer. Carro hade regisserat den ärligt bästa filmen i hennes årskull. Hinner inte gå in mer på detta men den hade en kul tvist och ett mer levande bildspråk än de övriga. Per spelade huvudrollen vilket han gjorde övertygande bra tillsammans med en äldre man samt en tjej vid namn Gabbi!? om jag inte minns fel som han studerade tillsammans med på STI.

Nu måste jag dra, Per står utanför!

Den gångna lördagskvällen

I går var det lördag och Per var ledig. Det betyder att det blev utgång i Stockholms natten. Kvällen började med att jag kom hem till Per och Carro vid sju tiden. Vi gick direkt och beställde pizza som på några snabba minuter var uppäten. Var hungrig som en varg! Värt att notera är att deras vardagsrumsbord har en sprucken glasskiva så innan vi körde igång tejpade Per sprickan för att försäkra sig om att ingen skulle skada sig. Sen började groggandet och som vanligt var det tre fyra glas på gång samtidigt! Gin, öl, Jäger etc etc.


Efter några timmar var det dags för utgång. Vi tog taxi från Brommaplan med sikte mot Lemon Bar på Scheelegata. En kompis till Per jobbar i dörren så vi blev bjudna på varsin öl innan vi återigen satt i en taxi på väg till K15 på Kungsgatan där åtta fina groggar väntade. Tyvärr fanns det inget ledigt bord så vi hamnade mitt emot två killar från ytterförort. Vi drack upp varsin grogg innan vi bjöd bort de resterande till vårt ”bordsällskap” innan vi reste och gick med sikte mot Berns.

Utanför Berns var det naturligtvis lång kö så vi hade inte en chans att komma in. Per hade några kompisar som var där inne men de kom ut och tillsammans gick vi till The Soap Bar vid Dramaten där det naturligtvis också var lång kö. Vi stod vid vakterna några minuter innan vi konstaterade att stället stänger om 45 minuter. Pers kompisar gick och köpte mat och jag och Per gick till vår sista destination, Cafét.

Även där var det kö och vakterna vägrade att släppa in någon. I det här läget var vår utekväll slut. Vi gick och käkade kebab och blev sedan hemkörda av en Ekerötaxi som Per kände chauffören i. Det här blev inte vår bästa utekväll men det var ändå trevligt. Vi började på topp och gled sakta men säkert utför och slutade i den eviga skalan av ”icke önskvärda” nattklubbsgäster. Kvällens stora vinnare blev nog ändå de två killarna från ytterförorten som inom loppet av 15 minuter fick 6 groggar och en hel hög av brudar runt bordet!

Pepparkakshus

Utanför fönstret visar december upp sin sämsta sida. Plusgrader, gråmulet och allmänt ångestladdat. Men jag trotsar vädret och fortsätter jul temat här på bloggen. Senast kunde ni läsa om julgranen på torget. Nu har vi kommit fram till jul pyssel nummer ett, pepparkakshus.

I går kväll följde varsamt min Stålmannenblick hur min granne Arvid och hans flickvän Carro bakade pepparkakshus. Hur de med hjälp av min kavel kavlade ut degen, skar ut mönstret, gräddade, limmade och snöade. Det var faktiskt väldigt kul eftersom det för egen del var minst 20 år sedan jag var med och bakade pepparkakshus. Ett byggnadsverk hypat så här års vilket man ofta hör talas om men själv aldrig riktigt gjort.

Tyvärr brändes nästan alla delar i ugnen under gräddningen. Bokstavligt talat var det kolsvarta väggar, tak och julgran som på plåt plockades ur ugnen och snabbt som bara den ut på Arvids balkong för ”avrökning” och avsvalning. När det så var dags för det knivigaste momentet, monteringen, var både jag och Arvid väldigt skeptiska och tyckte båda att det var lika bara att lägga ner. Delarna passade inte ihop eftersom några hade gått sönder i gräddningen och passformen var dålig från början.

Men tack vare Carros ihärdighet (hon har förövrigt byggt karusellen Kaffekoppen på Liseberg i pepparkaksdeg hemma i Västerås) blev det ett färdigt hus. Eller rättare sagt, det ser ut som en ruin eller brandhärjat hus. Men enligt mitt tycke blev det mycket mer intressant. Huset utstrålar någonting eget och har ett kraftfullt uttryck. Det blir nog jul på Nora Torg också!

Vad tycker ni?

Men för Guds skull

Jag blev både häpen och överrumplad på samma gång när jag såg julgranen de satt upp utanför min bostad. Kolla hur den ser ut nedtill. Nästan inga grenar. Belysningen då? Ja det ser ni ju själva, den omger endast granens övre del. Hur fan tänkte människan som levererade granen och hur tänker han/hon som beställde den? Men trotts granens "tattighet" skänker den faktiskt lite adventsstämning. Det blir nog jul på Nora Torg också!

Grön av avund

I går kväll befann jag mig på Sankt Eriksgatan 121 i Stockholm på jobbuppdrag mellan klockan 20.00 till 03.00. Vilken drömarbetstid!!! Hur som helst var jag inhyrd som videofotograf till den festliga avslutningen på Heinekens tävling ”Green Room Sessions”. www.greenroomsessions.se Tänk er en stor övergiven industrilokal med plats för 800 gäster, massor av rök och allt ljussatt i Heinekens gröna färg. Musik dundrandes från bland annat internationella The Field och Justus Köhncke. Nu låter det kanske som om jag har koll på dessa namn men det har jag inte.

Hur som helst skulle jag fånga detta på film. Lokalen var ganska eller rättare sagt väldigt mörk. Men när festen kom igång på allvar blev det lite bättre. (fick gaina upp till 12) Med stora bilder och ”roddig” kamera skulle jag fånga pulsen, människorna och sist men inte minst Heinekens flaskor och logotyper. Inte att förglömma att det är tackvare detta multiinternationella företag de inbjudna gästerna kan ha så kul. Ett dilemma var att jag inte kunde ta bilder på människor där man kan identifiera vilka det är utan att få dem att skriva under ett avtal, en omöjlighet när man skjuter video. ”Rullar vi så rullar vi” Det är alkohollagen som säger detta. Förekommer man på bilder med alkohol i handen i kommersiellt syfte måste man skriva på ett avtal plus ha fyllt 25 år.

Sneglade flera gånger avundsjukt på Johannes som plåtade stillbilder och slogs ännu en gång över vad svårt det är med video. Men när kvällen var slut fick han två band med material så en film på några minuter lär han få ihop, hoppas jag!


Ps. Givetvis kryllade det av gröna flaskor innehållande öl men jag höll mig, blev bara två och en halv öl. Tog faktiskt en vatten!!!

Ds. Givetvis ringde jag och förbeställde en taxi, så när jag kom ut från festlokalen stod min taxi och väntade på mig. Flera festdeltagare försökte ”sno” den från mig men jag gled bara förbi och hoppade in. På väg in i baksätet sa jag;
-"Gud vad snabbt och smidigt det här gick! Mot Danderyd!”