Jag skulle nämligen åka till Orminge där närmsta Toyota verkstad finns för att få batteriet i produktionsbilen utbytt. Verkstaden skulle hinna med detta innan mekanikernas lunchrast. Men efter att väl hittat till verkstaden fick jag reda på att mekanikerna redan påbörjat lunchrasten och mannen i verkstadens kundtjänst rekommenderade mig att göra det samma. Klocka var bara tio över elva och enligt min mening lite tidigt för lunch.
Gick ut och satte mig i bilen och fick syn på ett fönster in till verkstaden. Innanför satt en man och iklädd verkstadskläder och åt mat. Han tittade på mig och jag tittade på honom från bilen. Kändes olustigt och påträngande vilket säkerligen var en ömsesidig känsla. Det skulle nog passa in med en bit mat ändå tänkte jag. Men var äter man här ute funderade jag i samma sekund som jag fick syn på ”Orminge Centrum”, beläget ett par undra meter ifrån bilverkstaden.
Kom in i en skum lunchrestaurang som i dag bland annat serverade panbiff med lök Bland kunderna fanns många hungriga hantverkare och ”slitna” personer. Röda plastbrickor, många skumma stamkunder och en bisarr stämning får sammanfatta intrycket från restaurangen som i jämförelse med gatuköket vid parkeringen ändå var fräsch.
Vid fönsterbordet bredvid mig satt en man med stor mage och en kvinna med slitet utseende och åt. Personalen hälsade och pratade med mannen och kvinnan så jag förstod att de äter där varje dag. Plötsligt utbröt mannen följande monolog högt och tydligt; (antecknade i min dialog bok)”-Jättefina biffar faktiskt. Fantastiska!”
Smaklig måltid!
Ps: Även om bilden ser skabbiga ut var det faktisk helt ok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar