Konsten att ta sig vatten under fötterna utan att avslöja någonting

Sedan jag uppdaterade senast har jag hunnit med att vara onykter vid två tillfällen, första gången i lördags och andra gången i söndags! I lördags kom min barndomskompis Erik till Stockholm för att följa med mig och min andra barndomskompis Andreas på Ålandskryssning med Viking Line söndag till måndag. Andreas kom direkt till båten på söndagen med anslutningsbuss från Falun. Men låt oss stanna kvar på lördagen en stund innan jag går in på kryssningen.

Som jag skrev kom Erik redan upp på lördagskväll. Jag och Per gick på stan hela eftermiddagen för att inhandla nya kryssningskläder till mig (använde dom inte). Jag köpte en ny vit skjorta på Brothers, en svart slips på KappAhl och ett par jeans på JC, där för övrigt en vacker blondin jobbade som hette Helena om jag inte minns fel. Säga vad man vill men både jag och Per konstaterade att där hade rattarna hamnat rätt i alla fal :). Strunt samma men jag och Per avklarade i alla fall shoppingen på ett par timmar, vilket är för lång tid enligt mig.

Redan nu vill jag klargöra att dagens bloginlägg skrivs väldigt ostrukturerat. Ber om ursäkt för detta men jag känner för att skriva som jag gör i dag och orkar inte ändra till en mer begriplig kronologisk ordning. Yes, jag älskar långa meningar med ord som egentligen inte säger någonting.

Men innan jag möte upp Per klockan halv två utanför Konsum på T-centralen var jag med om en liten incident på tunnelbanan. Någonting som egentligen känns väldigt meningslöst att återge i text, speciellt när jag redan nu skrivit mer om hur meningslös händelsen är i motsvarighet till hur lång den i text kommer att bli.
Jag hade fönsterplats på tunnelbanan och mitt emot mig fast på platsen närmast gången satt en främmande medresenär. Personen i fråga gick av vid Östermalmstorg om jag inte minns fel, alltså stationen innan T-centralen som var min slutdestination. Då tog tre damer chansen att få sittplats. Jag hade sekunden innan sträckt ut mina långa ben vilka jag genast drog in när jag såg att de ville sitta på de tre lediga platserna runt mig. En av damerna tittade på mig och sa glatt;

-Då får du lite sällskap!

Jag svarade med ett trevligt litet skratt. Sedan började de tre damerna prata med varandra, en utav dem med tysk accent. De hade förövrigt en stor bukett tulpaner med sig.
Efter att inhandlat mina nya kläder gick jag och Per och åt en trevlig hamburgetallrik på Kickis.

På kvällen åkte jag hem till Per och Erik anslöt så fort han kom fram till huvudstaden. Vi festade och drack hårt precis som vanligt för att runt klockan två bli inkörda av taxilegenden ”Snusk Lennart” på Taxi Kurir. Han pratade om att han precis innan kört hem en tjej som verkade ”nyknullad”, samtidigt spelade han en låt med texten ”..varför är det så skönt att knulla bakifrån..”. Tilläggas bör även att han satt och rökte med framrutan nervevad.

När vi väl kom fram var klockan för mycket för att komma in, alla ställen utan lång kö stänger klockan tre. Vi ställde oss på Stureplan och pekade ut alla taxibilar som är ”friåkare”. Jag sprang även på Philip från TV400 som berättade att Strix ringt honom och frågat hur jag är som fotograf och om han kunde rekommendera mig till ”Robinson”. Sedan gick vi till Max och åt för att sedan bli hem skjutsade av Snusk Lennart :).

Nu lite kort om Ålandskryssningen.

Erik, Andreas och jag själv bestämde oss i eftermiddags för följande; ”allt som händer på sjön, stannar på sjön”! En fin gammal sjömanstradition. Men jag kan säga är att det var lite ”Golden Hits” fenomen på hela spektaklet. Vi var bland de yngre resenärerna på denna schlagerkryssning. Men jag uppskattade musiken och artisterna, för att nämna några var bland annat Magnus Bäcklund, Linda Bengtzling, Richard Herrey och Kikki Danielsson på scenen.

Nu orkar jag inte skriva mer i dag! Natti!!!