Ännu en dag i filmbranschen

I dag klockan halv elva var det återigen dags för et besök på postproduktionsbolaget ”Riviera” angående kortfilmen ”Snöänglar”. Jag, Andreas T och Sebastian A träffade Maria Wretblad, ”post production coordinator” samt Kalle Lundberg, ”flame artist”, det vill säga han som ska ljussätta filmen.

Vi berättade kortfattat vad vi ville med ljussättningen och svarade vänligt på deras frågor. Men innan arbetet kan börja måste vi leverera filmen som en slags digital projekt fil exporterad ur Avid. Ska verkligen bli spännande och att Riviera tillsatt Maria som efterarbetes producent för filmen känns mäktigt. En person som övervakar processen och ser till att vi blir nöjda! :)

Dagens inlägg blir inte mycket längre. Har precis kommit hem från en filminspelning som fortsätter i morgon klockan 07.00. Måste gå upp 05.30. Mer m inspelningen blir det i söndagens inlägg!

”…för i vår familj gör det inget om det kostar lite extra…”

Sitter ute på min sol fyllda balkong första gång i år och jag har min dator i knät. Ångesten över min alldeles för sena uppdatering av Skåneresan är borta så jag tänkte ta tillfället i akt och berätta om de två gångna dagarnas reklamfilmsinspelning.

Måndag morgon, första inspelningsdagen av två, vi befinner oss på ”Van der Nootska Palatset” (återkommande inspelningsplats för kungafamiljen i ”Hey Baberiba”) på Sankt Paulsgatan 21 i Stockholm. Jag och min klasskompis Sara kommer med en av produktionsbilarna. Jag hjälper Sara, som ska ha hand om fikat, upp med alla papperspåsar innehållande godsaker som bland annat smågodis, frukt, och choklad.

Inne i den magnifika entrén springer vi på vår klasskompis Gustav, projektledare på produktionsbolaget Masterplan och tillika han som anställt mig och Sara. Eftersom vår location är en slags konferensanläggning inhyst i ett hus från tidigt 1600-tal finns redan frukosten klar i matsalen. Det är nämligen det som är det fina med filminspelningar, all god mat man får äta. Masterplans reklamfilmsinspelningar börjar alltid med gemensam frukost för hela teamet. Jag tar två smörgåsar och en kopp kaffe, egentligen bara av snålhet eftersom jag ALLTID äter frukost hemma. Hinner precis äta upp innan jag måste ut och möta upp elektrikern Kenta (han har mellan 60-70 långfilmer på sin meritlista) som kommer med lastbilen.

Eftersom vår inspelningsplats är ett 1600-tals hus finns det ingen hiss så all utrustning i lastbilen måste bäras upp för hand. Phuu! Väl uppe med all ljusutrustning börjar Kenta ljussätta och jag assisterar honom så gott jag kan, för en person som jobbat så länge som Kenta går allt av bara farten. Fotografen för de sex reklamfilmerna till flygbolaget ”FlyNordic” heter Karl Bäckström. Han har bland annat plåtat ”Hey Baberiba”, Kanal5 floppen ”Hombres” och nu aktuella ”Mullvaden”.

För regin står Staffan ”Hey Baberiba” Lindberg och huvudrollen görs av Christine Meltzer, också känd från ”Hey Baberiba”. Börjar nästan bli löjligt nu men förutom personalen från reklambyrån, produktionsbolaget Masterplan (inklusive Sara och mig) tillhör nästan samtliga team medlemmar ”Hey Baberiba” klanen, vilket märktes på samarbetet plus alla anekdoter och skvaller från deras inspelningar.

När ljuset var satt börjar de filma och jag tog lite fika vid cateringbordet, något som man för eller senare hamnar vid för att fördriva den långa väntan som alltid uppstår på en filminspelning. När regissör och folket från reklambyrån som sitter vid kundmonitorn så långt bort från kameran som möjligt är nöjda börjar arbetet med att rigga om inför nästa inställning. Så håller det på tills klockan är alldeles för mycket och man går hem.

Dag nummer två skulle de tre sista filmerna spelas och location var ett kontorshotell i Älvsjö samt ett hotell på Stockholmsmässan, också den i Älvsjö. Det var bara cirka en kilometer mellan inspelningsplatserna men avståendet spelar egentligen ingen roll vad det gäller att kånka och slita. Upp med utrustningen, ner med utrustningen. Åka bil fem minuter och sedan börja om igen. Det är livet för oss el-assar.

Teamet har fungerat bra och de två slitiga dagarna har varit bra och lärorika på många sätt samt att vi fått god mat på lyxiga hotellresturananger. Nu är jag bara trött och väntar på lönen samt att filmerna ska börja gå på TV, för de är väldigt snygga och roliga.

Just det ja, har inte nämnt något om tekniken vi använde men vi filmade på Panasonic DVC PRO HD med pro 35 adapter. Handlingen i de sex reklamfilmerna går ut på at Christine spelar olika karaktärer mot sig själv som tycker det är jobbigt att vem som helst kan sitta långt fram i flygplanet. Alltså överklasskaraktörer med undantag av en. Dålig beskrivning av mig men ni får vänta och se filmerna så förstår ni! :)

Skåneresan del två - Sista delen

På grund av min förkylning och två dagars reklamfilmsinspelning har sista delen av min Skåneresa inte publicerats förrän nu.

Befinner mig återigen hemma i Stockholm framför datorn efter en weekend hos LO utanför Kristianstad. Hemresan gick bra men nu till vad som hände i lördags kväll och innan avresan på söndagseftermiddagen. Vill redan nu varna för att detta inlägg kan upplevas som långt men jag blir ändå tvungen att utelämna massa roliga saker, dels för att jag redan glömt bort dom. :)

Efter fotopromenaden
När vi kom tillbacka till gården kan jag inte riktigt säga vad som egentligen hände i detalj. Det var en stund där tid och rum tog över men vad jag minns är att vi (LO ”Lars-Olof Lindell”, Niklas P, Hanna S och jag) värmde piazzan vi fick med oss hem från fredagskvällens restaurangbesök. Den smakade mycket bra även dagen efter, nästan bättre. Vi satt i köket och så drack vi kaffe, smakar alltid bra efter några timmar ute i vårsolen. :) Jag var personligen orolig för att vi inte skulle hinna duscha alla fyra samt äta middag med LO´s föräldrar innan bussen som skulle ta oss till Kristianstad nattliv avgick klockan 20.21 från Arkelstorp. Föreslog ett schema för duschen men vi han med ändå, utan schema.

Middagen
LO`s mamma serverade en god hemlagad köttfärsgryta även innehållande bönor och bacon, likt chiliconcarne. Till grytan serverades kokt ris, rivna morötter och bröd. Vi drack varsin öl till maten vilket också fick bli vår förfest då vi var tvungna att kasta i oss maten eftersom vi hade bråttom till bussen. Lite synd med tanke på den goda maten men att komma in till krogen stod högre upp på önskelistan än att ta en omgång köttfärsgryta till. LO´s mamma skjutsade in oss till Arkelstop varifrån bussen gick.

Bussresan
Naturligtvis hade vi tagit med oss lite färdkost till den cirka 25 minuter långa bussresan, nämligen öl! Likt ett gäng fjortisar på väg in till det stora äventyret satt vi längst bak i bussen, eller rättare sagt, Hanna och jag satt längst bak. TUFFT!!! Niklas och LO satt på varsin sida av gången sättena framför oss. Vi drack, pratade och hade trevligt så helt plötsligt var vi inne i tätorten och klev av på slutstationen, Kristianstads resecentrum. Det första vi gjorde var att besöka en närliggande bankomat där vi försåg oss med nödvändiga kontanter till kvällens entré och garderobsavgift.

Biljarden
Första anhalten var ett biljardställe, liknade faktiskt Moes sylta i ”Simpsons”, fast större förståss. En stor avlång lokal som inrymde spelmaskiner, massa biljardbord, soffgrupper och en bar. När vi klev in delade vi lokalen med ett 30-tal andra gäster. De flesta biljardborden var lediga så vi tog ett ganska nära utgången där vi kunde vara för oss själva lite mer. Hanna stod för första rundan öl (otroligt billigt, 25 kr styck för flasköl) och sen började spelet. Jag hävdar fortfarande att biljard är ett bögigt spel men gav det ändå en chans. Första rundan spelade vi i någon form av lagspel, jag och Hanna mot LO och Niklas. Givetvis vann Hanna och jag! J Sedan stod jag för andra rundan öl och vi spelade ett individuellt spel vilket jag vann, antagligen på grund av en jädrans nybörjartur! :) Sen spelade vi en omgång till som jag torskade givetvis. Satte oss sedan ner i en soffgrupp och pratade gamla Molkom minnen medan vi drack en tredje omgång öl.


Grand
Efter biljarden gick vi vidare till kvällens party ställe och tillika Kristianstads ”hetaste” partytillhåll, nämligen ”Grand”. Ett trevligt ställe med två dansgolv, faktiskt lite likt ett stadshotell. Vi dansade, drack öl och drinken ”Ragnar”, men efter några timmar gick vi vidare eftersom det var omöjligt att föra ett samtal där inne på grund av allt folk och den höga musiken. Vi försökte komma in på en intilliggande krog men de tog 40 kronor i entré så vi gick och köpte fyllemat. Klockan 02.00 kom LO`s pappa (”Arkelstorp´s Taxi”) och hämtade upp oss. Hemma åt vi upp den medtagna fyllematen (kycklingkebab med pommes för min del) och tittade på klipp ur en av Sveriges bästa 80-tals filmer, ”Strul”. Som tur var kom vi även ihåg att ställa fram klockan en timma till sommartid. Klockan var typ sex på morgonen innan vi kom i säng.

Dagen efter…
…började med att LO´s mamma kom in och sa att klockan var halv två. Blev genast lite stressigt med tanke på att mitt tåg tillbaka till Stockholm lämnade Kristianstad straxt efter klockan 16.00. I princip hann vi bara packa, duscha och äta frukost innan LO skjutsade in oss till Järnvägsstationen. På perrongen då det var dags för mig att säga hejdå till LO, Hanna och Niklas (de skulle åka med ett senare tåg) tyckte jag det blev lite jobbigt beroende på att jag vet hur lång tid det kommer ta innan vi ses igen då vi bor så utspritt. :(

Vill avsluta med att tacka LO, Hanna och Niklas för en jättetrevlig men dock alldeles för kort återträff, känns som tiden rann i väg för fort. Sist men inte minst vill jag också tacka LO´s mamma och pappa för deras alltid lika fina gästfrihet!

Läs även http://lolindell.blogspot.com och http://fingalful.blogspot.com

EXTRA! EXTRA! Uppdatering direkt från Backagården i Skåne

Befinner mig i Skåne, närmare bestämt i Backagården utanför den lilla byn Söndraby i Kristianstad kommun. Sitter på LO Lindells rum och skriver denna exklusiva direktuppdatering för von-wanheden.blogspot.com.

Resan ner gick med X2000. Tåget lämnade ett gråmulet Stockholm bakom sig klockan 06.20 i fredags morse. Trodde jag skulle bli ganska ensam på tåget i och med dess tidiga avgångstid men jag hade fel, mycket fel. Tåget var i princip fullsatt fast jag hade tur och fick sitta ensam en bra bit ner på resan vilket var skönt. Men som alltid blir det av någon konstig anledning ett jädrans spring på tåget. Alla som reser utan förbokad platsbiljett tatar runt i desperat jack på sittplats till för oss lågmälda resenärers förtret.

När jag kom fram var klockan cirka tjugo över elva och jag möttes av ett vårsoligt Kristianstad. Eftersom LO var i skolan i Lund och Niklas och Hanna inte skulle komma förrän senare under eftermiddagen var jag tvungen att spendera tiden fram till klockan två på egen hand. Jag gick omkring en sväng Kristianstads centrum (tog inte lång tid innan jag återsåg folk från tåget) för att sedan gå och sätta mig i en park för att njuta lite av vårsolen. Tyvärr blåste det lite kallt i nacken men annars var det skönt. Iakttog från min ”alkisbänk” hur en chaufför från ”Servera” försökte få in en vagn med varor till en närliggande restaurang. Av någon anledning var ”ägaren” till restaurangen inte där så chauffören gick till lastbilshytten och ringde ett samtal. Tillslut dök ”ägaren” upp och tog emot varorna, chauffören tog en tom grossistvagn och gick tillbaka till lastbilen och åkte sin väg.

Efter detta skådespel började magen kurra så jag begav mig till den Kinarestaurang jag under rundvandringen spanat in. Beställde lunchbuffé till det förmånliga priset utav 69 kronor. Första portionen tog jag ris och någon form av kyckling. Smakade mycket gott!
Gick sedan upp en andra gång för att prova på biff och grönsaker. Tog även lite wokade nudlar och grillade kycklingspett. Smakade tyvärr inte lika bra som kycklingen men kycklingspetten var goda. Avslutade restaurangbesöket med två koppar kaffe.

När jag kom ut från restaurangen ringde jag LO och frågade när han skulle komma. Fick till svar att han kom ungefär tjugo i två så jag tog en sväng till Apoteket för att köpa näsdroppar, har åkt på någon forma av vårförkylning. Gick sedan in på Domus och inhandlade pappersnäsdukar och en förpackning riskakor, kan vara gott att äta på kvällen när man druckit lite alkohol. Begav mig sedan till stadens bibliotek med förhoppning om att komma över en Internetansluten dator för att uppdatera blogen med det senaste. Som ni förstår gick det inget vidare. Gick därifrån och ringde återigen LO för att ta reda på hur han tänkt sig med besök på ortens Systembolag. Vill ju inte riskera en torr helg på den annars torra Skåneslätten. Givetvis hade han redan varit där tidigare i veckan men vi bestämde att jag skulle gå ditt och inhandla min ranson i fall vi inte skulle hinna senare.

Efter det viktiga inköpet var tiden kommen för att återigen besöka järnvägsstationen och möta LO som kom med tåget från Lund. Efter sedvanliga hälsningsfraser gick vi till simhallen för att simma, någonting LO brukar göra upp till två gånger per vecka. Där av mina sjaskiga badbyxor i packningen som jag tidigare berättat. Det var faktiskt skönt att få simma lite fast aningen bisarrt, jag menar, vi hade bara synts i typ tio minuter innan vi gick för att simma. När vi var klara i simhallen gick vi en sväng i stan för LO behövde köpa nya strumpor och inte vilka strumpor som helst, tjocka strumpor ska det vara! Gick sedan till en korvmoj där jag köpte en Frenchhotdog och en burk Cola. Sedan var det bara att för min del en tredje gång besöka järnvägsstationen där Niklas och Hanna äntligen anlänt.

Vi tog bussen från Kristianstad ut mot LO´s gård. Vi satt och pratade och lyssnade på Schytts, drack öl för att sedan klockan 20.00 inta det bord som LO bokat på Restaurang ”Anna Gasthoff” i Arkelstorp där vi åt jättegoda stenugnsbakade pizzor. När vi drygt två timmar senare kom hem tittade vi på av mig och Niklas egenen producerade filmer. Vi gick därefter till sängs vilket för min del var skönt då jag varit uppe sedan klockan 04.30 på fredagsmorgonen.

I dag har vi tagit det ganska lugnt. Var ute på en härlig vårpromenad som av en händelse mer liknade ”fotoföreningen är ute på kurs” aktivitet. Det var fan kameror överallt känns det som. NÖRDIGT!!! I kväll ska vi ut och göra Kristianstad osäkert!

Fortsättning följer!

Oskar Wernhede, direkt från Skåne

En resa till snapphanarnas rike

Här kommer en sen eller tidig uppdatering beroende på hur man ser det. Jag ska straxt försöka få lite sömn för jag ska upp tidigt. Ska sitta på X2000 med avgång 06.20 på väg mot Skåne för att hälsa på LO Lindell (pris för bästa foto i kortfilmen Thriller från 2005). Även Niklas och Hanna kommer hem till LO´s gård på Skåneslätten. J Det ska bli kul att möta dessa människor på nytt, människor man levt ett år tillsammans med för en svunnen tid sedan!

I packningen ingår även ett par sjaskiga badbyxor! Varför i hela friden har han med sig badbyxor mitt i vintern tänker ni? LO vet! Ni kära läsare får reda på det när jag uppdaterar blogen kommande gång.

Tänker avsluta detta inlägg med en kort liten anekdot från föregående helgs Ålandskryssning:

Jag hade ingen parfym på mig under hela festkvällen. Det har typ aldrig hänt!!!

Sov gott!

Konsten att ta sig vatten under fötterna utan att avslöja någonting

Sedan jag uppdaterade senast har jag hunnit med att vara onykter vid två tillfällen, första gången i lördags och andra gången i söndags! I lördags kom min barndomskompis Erik till Stockholm för att följa med mig och min andra barndomskompis Andreas på Ålandskryssning med Viking Line söndag till måndag. Andreas kom direkt till båten på söndagen med anslutningsbuss från Falun. Men låt oss stanna kvar på lördagen en stund innan jag går in på kryssningen.

Som jag skrev kom Erik redan upp på lördagskväll. Jag och Per gick på stan hela eftermiddagen för att inhandla nya kryssningskläder till mig (använde dom inte). Jag köpte en ny vit skjorta på Brothers, en svart slips på KappAhl och ett par jeans på JC, där för övrigt en vacker blondin jobbade som hette Helena om jag inte minns fel. Säga vad man vill men både jag och Per konstaterade att där hade rattarna hamnat rätt i alla fal :). Strunt samma men jag och Per avklarade i alla fall shoppingen på ett par timmar, vilket är för lång tid enligt mig.

Redan nu vill jag klargöra att dagens bloginlägg skrivs väldigt ostrukturerat. Ber om ursäkt för detta men jag känner för att skriva som jag gör i dag och orkar inte ändra till en mer begriplig kronologisk ordning. Yes, jag älskar långa meningar med ord som egentligen inte säger någonting.

Men innan jag möte upp Per klockan halv två utanför Konsum på T-centralen var jag med om en liten incident på tunnelbanan. Någonting som egentligen känns väldigt meningslöst att återge i text, speciellt när jag redan nu skrivit mer om hur meningslös händelsen är i motsvarighet till hur lång den i text kommer att bli.
Jag hade fönsterplats på tunnelbanan och mitt emot mig fast på platsen närmast gången satt en främmande medresenär. Personen i fråga gick av vid Östermalmstorg om jag inte minns fel, alltså stationen innan T-centralen som var min slutdestination. Då tog tre damer chansen att få sittplats. Jag hade sekunden innan sträckt ut mina långa ben vilka jag genast drog in när jag såg att de ville sitta på de tre lediga platserna runt mig. En av damerna tittade på mig och sa glatt;

-Då får du lite sällskap!

Jag svarade med ett trevligt litet skratt. Sedan började de tre damerna prata med varandra, en utav dem med tysk accent. De hade förövrigt en stor bukett tulpaner med sig.
Efter att inhandlat mina nya kläder gick jag och Per och åt en trevlig hamburgetallrik på Kickis.

På kvällen åkte jag hem till Per och Erik anslöt så fort han kom fram till huvudstaden. Vi festade och drack hårt precis som vanligt för att runt klockan två bli inkörda av taxilegenden ”Snusk Lennart” på Taxi Kurir. Han pratade om att han precis innan kört hem en tjej som verkade ”nyknullad”, samtidigt spelade han en låt med texten ”..varför är det så skönt att knulla bakifrån..”. Tilläggas bör även att han satt och rökte med framrutan nervevad.

När vi väl kom fram var klockan för mycket för att komma in, alla ställen utan lång kö stänger klockan tre. Vi ställde oss på Stureplan och pekade ut alla taxibilar som är ”friåkare”. Jag sprang även på Philip från TV400 som berättade att Strix ringt honom och frågat hur jag är som fotograf och om han kunde rekommendera mig till ”Robinson”. Sedan gick vi till Max och åt för att sedan bli hem skjutsade av Snusk Lennart :).

Nu lite kort om Ålandskryssningen.

Erik, Andreas och jag själv bestämde oss i eftermiddags för följande; ”allt som händer på sjön, stannar på sjön”! En fin gammal sjömanstradition. Men jag kan säga är att det var lite ”Golden Hits” fenomen på hela spektaklet. Vi var bland de yngre resenärerna på denna schlagerkryssning. Men jag uppskattade musiken och artisterna, för att nämna några var bland annat Magnus Bäcklund, Linda Bengtzling, Richard Herrey och Kikki Danielsson på scenen.

Nu orkar jag inte skriva mer i dag! Natti!!!

Final Cut

Med en dåligt fungerande Internetanslutning (nätet hemma har gått segt från och till under en längre tid) vill jag bara meddela att den mästerliga filmen ”Snöänglar” nu är färdigklippt. :)

Andreas, Sebastian och jag gjorde det sista i dag. Men innan vi gick hem tittade vi faktiskt inte igenom filmen, det gör vi nästa vecka. Vi har sett den så många gånger nu att vi snart kräks. Visst kan jag inte med 100% säkerhet säga att det inte blir någon framefucking alls nästa vecka, men vi sa att den var klar i dag. Vi har gjort vad vi kan med materialet och känner oss nöjda

Nu börjar snart "Masjävlar" på SVT1!

En film blir till på riktigt

Efter över en veckas blogande kan jag konstatera att den iver och livsnerv som infann sig de sju första dagarna sakta men säkert har försvunnit. Nu har jag varit slarvig med att uppdatera, något jag verkligen ber om ursäkt för kära läsare!
Vad det beror på vet jag inte, skyller på trötthet, någonting jag själv inte ens tror på. Brist på nyheter i mitt liv att rapportera om är det i alla fall inte.

I mitt senaste inlägg berättade jag om att vi var på ljud/postproduktionsbolaget Riviera och presenterade ”Snöänglar” för att undersöka möjligheten till hjälp med postproduktionen. Nu kan jag med glädje meddela att redan i går eftermiddag fick Sebastian meddelande att Riviera åtar sig uppdraget. Det innefattar hjälp med digital ljussättning (ett nyinköpt kraftfullt verktyg), eventuell filmmusikkomponering och inspelning om behov finns, slutmix (kan komma att efterdubba hela filmen), grafikering (eftertext) samt sist men inte alls oviktigt, mastring av filmen.

Naturligtvis blev vi verkligen glada över deras engagemang i filmen men vi har helt plötslig blivit väldigt nervösa. Nu gäller det, på riktigt! Om en dryg vecka måste filmen vara färdigklippt och levererad för påbörjande av ljussättning. Då kan vi inte gå in och ändra på klippen. De eventuella fel vi ser då får vi helt enkelt lära oss leva med resten av livet!

Parallellt med postproduktionen påbörjas arbetet att hitta en distributör, någon som bryr sig om och förvaltar filmen så den får ett liv på festivaler. Vi har en som är intresserad men de vill givetvis se filen först. Någon måste betala kostnaderna för 35 mm kopian som inte är billig. Sen blir det förhoppningsvis urpremiär på GBG filmfestival nästa år. Det är vår ambition och många människor stötar och hoppas på oss!!! :)

Riviera - ljudets Mecka

I måndags var jag, Sebastian och Andreas på Riviera. Ett viktigt möte om dom har möjlighet och lusta att hjälpa oss med ljudmixen av vårt slutprojekt, kortfilmen "Snöänglar". Till vår glädje tyckte de om filmen och började genast diskutera vad de kan göra med ljudbilden och så vidare. Riviera har även lösningen för den digitala ljussättningen av filmen så vi får den look vi eftersträvar. Huruvida de kan åta sig uppdraget kommer de återkomma om senare i veckan. :) Men bara att ha varit inne i en av deras toppmordena studios var en trevlig upplevelse.

Inredningen var mycket smakfull i de kritvita lokalerna på Sveavägen. I receptionen stod det två stora marmorbord med vardera en bukett ljusgula rosor. Inte undra på at det kostar om det smakar så!!!

På kvällen var jag och Per på East och tog två öl. Senare anslöt sig även Carolina och vi gick vidare till en mongolisk restaurang på Regeringsgatan där vi åt en god buffé.

I morgon (läs i dag) kommer en klippare för att ge oss feedback på kippningen. Sov gott!!!

En bisarr kväll

Gunnel 53, Margareta 61, Eva-Lena 33, eller är det möjligtvis Gudrun 47 du letar efter?
Då ska du definitivt ta dig till Golden hits på Kungsgatan i Stockholm. ”Hos oss går Ingen hem oberörd!”, så lyder ett citat taget från hemsidan och jag instämmer, inte heller jag gick hem oberörd!

Jag har aldrig känt mig så ung och felplacerad på samma gång som jag gjorde i går kväll på Golden hits. Alla runt omkring mig var MINST fem år äldre. Medelåldern måste ligga runt 30 plus och var jag än tittade kunde det vara morsan och farsans kompisar som festade helt hysteriskt. Säga vad man vill men festa kan dom faktisk. De är inte ett dugg sämre än oss 80-talister vad det gäller att ragga och festa loss. Mycket av det jag såg är naturligtvis väldigt svårt att i ord försöka beskriva men köttmarknad för överkåta ensamma äldre människor ligger nog ganska nära sanningen.

Anledningen till att jag och min klasskompis Sebastian befann oss på denna plats var naturligtvis för att möta upp vår klasskompis Rose-Marie och hennes kompisgäng, inklusive ”AVID tjejen”, som jag skrivit om under veckan. Jag kan redan nu säga att det inte riktigt blev som jag tänkt mig, mycket beroende på mig själv. Innan vi gick in till Golden hits tog jag och Sebastian en snabb GT (gin och tonic) på Galway's Irish Pub mitt emot. Medan vi satt där (ca 30 minuter) växte den redan långa kön utanför Golden hits så vi svepte och sprang ner till kön.

När vi intagit vår plats längst bak i den långa kön insåg vi att den här kvällen kommer bli skum. Vi var liksom yngst och innanför rutorna i karaoke baren såg vi en äldre kvinna stå och sjunga medan en smått överviktig 50 plussare till man studsade med till tonerna av schlagerdängan. Efter en stund i kön stod vi inte längre längst bak, kön hade fyllts på bakom oss med ytterligare ett hundratal festsugna medelålders kvinnor och män. Då kom Rose-Marie ut till oss och berättade att hon inte stod ut länge till, rena köttmarkanden där inne som hon uttryckte sig. Men hon stannade kavar en stund till för vår skull, min skull!

Väl inne hängde vi av oss jackorna och gick upp ytterligare en våning (tror de har ca fyra våningar) och ställde oss i baren. Där blev vi stående länge innan vi blev bekännande. Jag fick min GT först men Sebastian och Rose-Marie fick vänta en stund till. Kanske var det min sidenröda slipps som hjälpte till lite på traven J. Att se hur det går till i en bar med en äldre målgrupp var ganska intressant. Självklarheter som att betala med kort var det inte många som gjorde utan de allra flesta stod viftandes med sedlar, flera med femhundralappar för att vinna barrtändernas uppmärksamhet. En av bartendrarna var skum. För det första stod han och sjöng med i alla schlagerlåtar som spelades likt en slemmig dansbandssångare till stor förtjusning för kvinnorna runt bardisken. Men det jag retade mig mest på var att när jag beställde in EN GT fick jag in två. Jag sa naturligtvis till och betalade bara för min och gick. Men sen senare på kvällen när jag åter stod vid bardisken skulle jag beställa både en Heineken och en GT. Vad fick jag in då? Jo, två Hiniken!!!

Nu börjar texten bli allt för lång och jag har ännu inte kommit in på kärnämnet, men jag gillar att berätta om små Obetydande detaljer. Men nu hoppar jag fram lite i händelserna.

Rose-Marie har pekat ut ”AVID tjejen” som för övrigt heter Anna. Hon såg ganska söt ut fast ändå inte riktigt min typ av tjej. När vi återigen lite senare stod i baren fick jag tillfälle att hälsa på henne. Rose-Marie presenterade mig och Sebastian för ”AVID tjejen” och hennes kollega, Rose-Maries kusin.

Försöker nedan ungefärligt återge vad vi verbalt utväxlade med varandra.

OSKAR
-Hej, Oskar!

AVID TJEJ
-Hej, Anna!

Sen blir det att alla pratar lite i munnen på varandra.

OSKAR
-Jag har beställt ett AVID-paket men inte fått det än. Var för typ två månader sedan.

AVID TJEJ
-Okej. Men då måste beställningen kommit bort, det brukar gå på en vecka.

OSKAR
-Fast en klasskompis till mig fick vänta ganska länge men han fick sitt sen.

Det var vad vi sa till varandra på hela kvällen. Sedan försvann hon och hennes kompisar in i vimlet. Hade jag varit intresserad av henne hade jag jagat efter men det klickade inte. Sebastian och Rose-Marie försökte ändå få mig att prata med henne men jag ville inte. Allra minst sjunga karaoke för at vinna hennes uppmärksamhet, eller om det var tillsammans med ”AVID tjejen” jag skulle sjunga. Vet inte men jag vägrade.

Sen gick kvällen. Jag och Sebastian stannade kvar några timmar efter det att Rose-Marie gått hem innan vi tillslut också gick därifrån. När jag hämtade ut min jacka gled ”AVID tjejen” förbi i vimlet.

Slutsatsen jag dragit av kvällen är att ragga på krogen inte är enkelt med tanke på miljön och omgivningen. Hade det varit under lugnare, mer kontrollerade former som exempelvis vid en hemmafest eller middag hade det varit enklare. Jag är inte typen av kille som ”träffar” någon på krogen. Jag vill lära känna tjejen under en längre tid. Men en stor eloge till Sebastian som följde med som stöd och framför allt till Rose-Marie som sprang fram och tillbaka på Golden hits från att leta rätt på ”AVID-tjejen” åt mig. Tack ska ni ha! :)

Nu börjar Melodifestivalen snart! :)

Med bara lite promille i blodet

Det är med en stor dos nyfikenhet blandad med ännu mer nervositet jag konstaterar att fredagen är här. I skrivandets stund har jag precis kommit upp ur bastun där ja knäckte kvällens första öl (mitt under bastu tiden knackade det på dörren och en kille som jobbar på pizzerian undrade hur länge jag skulle sitta). Ja, ska jag vara ärlig tog jag en grogg till kvällsmaten. Men jag är inte onykter än, jag lovar!

Ska ta på mig mina nya svarta jeans, en ny svart skjorta med små gråa blommor, en ny mörkröd sidenslipps (400 kr :() samt min relativt nya svarta väst. Ok, jag har faktiskt haft dessa kläder en gång tidigare så helt nya är de inte men nästan. Västen har jag haft ytterligare än gång innan. Visst, kalla mg bluffare om ni vill!!!

Klockan 22 ska jag träffa Sebastian vid svampen på Stureplan. Då måste vi gå och ta en öl innan vi glider in (får nog köa länge) på Golden hits. Väl inne vet jag inte hur det kommer att gå. Det får jag berätta om i morgon. Förövrigt laddar jag upp med en ärlig blandning av dansbandsmusik, mestadels Schytts givetvis! :)

Önska mig lycka till nu!

"Alla höga torn börjar på marken"

Nervositeten inför fredagens ”date” med ”AVID-tjejen” på Golden hits har ännu inte infunnit sig riktigt, fast visst funderar jag lite på hur det kommer att gå. I dag efter lunchen (pannkakor med glass) fick jag ytterligare lite information av Rose-Marie som hittat på hela spektaklet. Hon och Jessica avrådde (läs förbjöd) mig från att dricka för mycket alkohol innan. Det vill säga, inte lika rund om fötterna som på TV400´s luciafest där jag efter ett bejublat karaoke framträdande klev in på krogen med "Idol Janeks" egenbyggda säckpipa i ena handen och en kaffebryggare i den andra. :) Nä, jag ska ta det lugnt, jag lovar!!!

För er kära läsare som inte hört hur det hela började för några veckor sedan kommer här en kort summering. Vi satt ett gäng från klassen och käkade lunch på restaurang Morakke mitt emot SVT drama huset (som skolan KYTV huserar i) på Hangövägen 19 i Värtahamnen. Av någon anledning gled samtalet in på att med gemensamma krafter försöka fixa en flickvän åt Oskar, något som Sebastian pratat lite om på skoj under vårterminen.

Utfrågningen om vad jag gillar för typ av tjejer startade med vad som för mig kändes som tusentals frågor. Rose-Marie som var med började fundera på om inte hon visste någon singeltjej i 25 års åldern och kom då på en, "AVID-tjejen", som är jobbarkompis till Rose-Maris kusin. Det hela började kännas lite som ett vad när Rose-Marie föreslog att jag skulle komma till Golden hits fredag den nionde mars när hon och ett kompisgäng på 25 brudar skulle dit, inklusive "AVID-tjejen". Jag ställde mig lite tveksam till det hela men sa ändå ja. Varför stänga en öppen dörr?

I morgon är det fredag den nionde mars. Sebastian kommer följa med som mitt sällskap och stöd. Hur det går får jag återkomma till på lördag! :)

Till sist vill jag bara kommentera dagens rubrik. Vi hade en föreläsning om kroppsspråk under eftermiddagen. Då kom vi även in på att alla i ett team, oavsett funktion är lika viktiga för att nå ett bra resultat. Vid det tillfället yppade föreläsaren dagens rubrik, ett kinesiskt ordspråk. Så det så!

Jippi laja lupps dé lalla

I kväll är jag jättetrött så jag kommer inte bli långrandig på något sätt. Dagen har varit ”normal”. Var i skolan och fortsatte med redigeringen av slutprojektet. Vi visade filmen som i dagsläget ligger runt cirka åtta minuter för några klasskompisar som fick tycka till. ”Fler närbilder” tyckte de och vi jobbar nu på en klippning med fler närbilder. Konstigt det där med film, man ser den så många gånger innan den är klar att man inte längre vet vad som är bra eller dåligt.

I slutet av skoldagen kom Jessica och Natalie S och frågade om jag kunde hjälpa till med ljussättningen på deras och Natalie B´s pilotinspelning då de låg efter tidsmässigt och hade en del problem. Givetvis ställde jag upp och när ljuset var satt gick proppen. Vi fick koppla om all el till andra uttag (kretsar) vilket resulterade i att det låg skarvdosor över hela KYTV. :) MOGET!!!

Under arbetets gång runt 18.40 ringde min mobil och gissa vad? Det var handledaren på Strix som meddelade att de vill ha med mig i produktionen. :) Jippi! Äntligen har det löst sig med praktiken. Ska bli jättekul att få jobba med det nya programmet. Tisdagen den tionde april kliver jag in genom dörrarna till det stora produktionsbolaget. Firar det positiva beskedet med ett torrt winerbröd och en kopp kaffe. Mmmm…

Nu ska jag ner till tvättstugan och hämta tvätten!

Irriterande skum dag

I dag hände då det jag så sent som i går skrev att jag sällan brukar göra, nämligen försova mig. Fatta vad irriterande! Ville inte komma för sent till skolan eftersom vi skulle ha skriftligt prov på beställningsfilm och upphovsrättslagen. Klockan 08.24 går bussen jag brukar åka till tunnelbanan för att i god tid komma till skolan som börjar klockan halv tio. När väckarklockan ringde var den inte alls 07.30 som jag trodde utan 08.27. Jag flög upp ur sängen och in till badrummet där jag slängde lite kallt vatten i mina trötta ögon. Hann äta en snabb tallrik filmjölk innan jag småstressad till fots tog mig till tunnelbanan.

Väl framme vid tunnelbanan var den naturligtvis försenad med några minuter och allt medan perrongen fylldes av folk boende i norr ort blev jag mer och mer irriterad. Jag är en människa som har fasta och tydliga morgonruiner och vid minsta rubbning av dessa blir jag minst sagt jävligt irriterad. Frukosten är dagens viktigaste mål påstås det, någonting ja verkligen skriver under. Duschen på morgonen är nog minst lika viktig!

Med en nästintill fastande mage satt ja äntligen på tunnelbanan. Vid tekniska högskolan uppenbarade sig dagen fjärde irritationsmoment, nämligen att en hel förskoleklass klev ombord på just min vagn. Hatar gap och skrik i omgivningen denna känsliga tid på dygnet kallad för morgonrusning. Som tur klev de av på Östermalmstorg vilket även jag gör för att byta tåg mot Ropsten. Var förskoleklassen tog vägen vet ja inte och det kommer jag inte ligga sömnlös för.

När jag cirka tio minuter senare kom fram till skolan hade jag hunnit i tid. Med fem minuter kvar till att vi började var vi bara fem personer från klassen och många fler blev vi inte. Vi har ganska dålig uppslutning nu när många redan påbörjat sin praktik. Provet på beställningsfilm var ett skämt, frågorna var dåligt formulerade på en nästintill obegriplig svenska.

Exempel:

Rubrik: Vad är beställningsfilm?

Namn:______________________________________________

1.
A: Vem?
B: Längd?

Vad menar karln med detta? (min frågeställning och ingen fråga i provet. Reds.anm.)

Klockan elva fick vi provet på upphovsrättslagen. Det var också ett skämt. Frågorna var konkreta och tydliga men det skumma är att vi själva ska rätta det vid ett senare tillfälle. Men men... Rätt soft ändå! Det är ju bara en KY-utbildning jag går ;)

Orkar inte skriva mycket mer om skoldagen nu men fortsatte redigera ”Snöänglar” med Andreas. Åkte hem ganska tidigt och nu på kvällen ringde min vän, den gode herren LO Lindell. (http://lolindell.blospot.com) Vi pratade i 45 minuter om både ditten och datten men mycket om bloggande och misslyckade utekvällar. :)

Till sist tänker jag passa på att teasa för en personlig händelse på fredag. Ska träffa en klasskompis kusins arbetskompis på Golden hits i Stockholm. Vet inte så mycket mer men fortsätt läsa min blog. Kommer givetvis på torsdag skriva om förberedelserna och på fredag, om det ges möjlighet, skriva några korta rader hur det känns timmarna innan. Upplösningen på det hela ges givetvis i helgen! :)

God natt Sverige!

Från det ena till det andra

I går kväll gjorde jag nämligen något så ovanligt som att ställa både väckarklockan och mobiltelefonens alarm innan jag mötte John Blund. Det är en extra åtgärd jag brukar göra då jag verkligen inte får försova mig (vilket jag sällan bukar). Orsaken till att inte få försova mig kan vara av olika slag men som oftast gäller det en viktig inspelning, en tågtid att passa, en föreläsning i skolan med obligatorisk närvaro eller som i dag, ett viktigt möte. Mötet jag syftar på var naturligtvis min intervju gällande praktik som fotograf på produktionsbolaget Strix Television.

Väckarklockan ringde 08.35 och mobiltelefonens alarm tjöt tio minuter senare som en extra varning. Gjorde mig i ordning och åkte med 09.44 bussen till Mörby Centrum. Klockan 11.00 hade jag avtalat tid med projektledaren men ville vara ute i god tid då Strix ligger på andra sidan stan. Åkte tunnelbanans röda linje till Liljeholmen där jag fick byta till Tvärbanan. När jag klev av vid Luma park var klockan bara runt 10.35 så jag tog en liten promenad. Ville inte komma för tidigt vilket kan upplevas som jobbigt så jag ringde till Andreas och pratade lite skit.

När klockan slog fem i elva gick jag in till receptionen. Efter en liten stunds väntan i en soffgrupp kom projektledaren ner och hämtade mig. Det var en ganska söt tjej i 27 till 30 års ålder med rödbrunt lockigt hår och fina ögon. Efter att jag fått en kopp kaffe gick vi upp till övervåningen där ”Efterlyst” och ”Insider” redaktionerna sitter. Vi intog ett konferensrum och hon började berätta om produktionen. Det ska bli ett humorprogram där inslagen med dolda kameror är en stor del. Programmet kommer att gå på SVT under hösten och ska mixas med ett 5.1 ljud, vilket är första gången för en Strix produktion.

Tycker programmet verkar spännande så jag väntar med spänning på besked om jag får platsen eller inte. Vågar inte ta ut segern i förskott men det verkar onekligen bra. Att hon dessutom sa att det inte hör till vanligheten att en praktikant har så stor erfarenhet av TV-produktion som jag gör ju inte saken sämre. Dessutom skulle hon vidarebefordra min meritlista till personen som tillsätter personalen för ”Robinson”. Har jag tur kanske jag får tillbringa tre sommarmånader i Malaysia. :)

Med ett stort leende på läpparna åkte jag tillbaka till skolan där Andreas T och Sebastian jobbade med vårat slutprojekt, kortfilmen ”Snöänglar”. Vi håller på med klippningen och har haft problem med den externa hårddisken när vi flyttar den mellan olika AVID redigeringar. Men när jag gick hem vid 18 tiden var problemet löst, mycket tack vare Sebastians ihärdighet.

Nu har jag precis ätit en i mikron uppvärmd svampsoppa samtidigt som jag avnjutit avsnitt nummer två av SVT serien ”Leende guldbruna ögon”. I morgon har jag prov på upphovsrätt och beställningsfilm men tänker inte plugga ihjäl mig. Blir inte en sämre människa för det…

Orkar inte skiva mer i dag, sov gott!

Välkommen till min värld!

Utan att allt för mycket låta som en slogan för TV4 var stunden inne då även jag, Oskar Wernhede, startat en egen blog. Tanken att börja blogga har funnits länge och nu har jag som synes gjort slag i saken. Kanske ligger det i tiden när det häftigaste som finns enligt många (min fördom) verkar vara att bo i Stockholm, sitta vid Karlaplan och dricka cafe latte samt dela med sig av livet på en välbesökt blog. Sak samma! Jag har inget speciellt motiv med min blog men hoppas att ni kommer tycka om den, säg till annars!

I morgon ska jag till Strix Television på intervju för en praktikplats som fotograf på en ny TV-produktion. Jag vet inte så mycket om produktionen men min uppgift som fotograf kommer handla om att plåta med en ”dold” kamera, ”smygga omkring i buskar” som projektledaren uttryckte sig. Förövrigt var hon väldigt trevlig och tillmötesgående i telefonen så det ska bli spännande att se hur hon ser ut. Hoppas hon är snygg. :) Mer om detta i morgon.

Ps. Varför jag kallar mig ljusets mästare?
Jag är fotograf så jag tyckte det var lite finurligt. ;)